Den vita bruttan föll jag pladaskt för när jag spåg henne. Hon var så lugn och snäll och bara stod och flirtade in sig i mitt hjärta. Så hon fick följa med hem till Knuffas. Sen när vi skulel åka hem så pratade vi med en dam som sålde vita myskankor och hon hade inga honor kvar men hon hade en svart tam från iår. Hon e så liten och nätt och faktiskt inte ens könsmogen så hon fick följa med som moraliskt stöd för den andre när hon skulle träffa Knuff för första gången.







Idag har dom fått gå instängslade och Knuff har fått gå utanför och lära känna de två som vi ännu inte har bnågot namn på. kanske har du något förslag?



Ella har sprungit runt o trädgården och samlat maskrosblad och äpplen till dom.






Ingen dålig charmör den där Knuffas som nu är inne på sin tredje flicka. Ev fjärde då. Lyckliga myskanka.

Nu när dom blivit tre så komemr dom få flytta till en annan del av trädgården så nu pyssslar vi med deras hus och idag har vi fixat med en altan som leder ner till en damm. (Jacuzzin)

Längesen nu vi träffades alla flickorna om en gång jobbade ihop. I lördags var det Karins tur och hon hade lagat supergod mat som bestod av fläskfilé och kall potatissallad med Gorgonzolasås. Mums. Til lefterätt var det något med ost och jordgubbar som bara smälte i munnen. Lite osäker på vad osten hette men den var söt och smarrig.



Milla och Karin mätta och belåtna



Efterätten som jag nästan hoppas på att Karin kan ge oss receptet på. Karin?



Lina och Carina Berg



Kvällen slutade med en kurs om Facebook och massa filmtips. Så nu kommer jag se på film i höst och tjejjerna kommer leta upp vänner på Fäjsan och kanske poka en och annan gammal flirt. :D

Tack Tina för Herman. Vem han är ska jag berätta en annan gång. Men han luktar sådär.

Igår såg jag en annons i Hallands Nyheter om att Arkeologer skulle hålla till på Getterön och allmänheten var välkomna att hjälpa till att gräva fram kvarlevor och saker från muddermassor från ett 1500-tals skepp som dom hittat i sommar. Jag hade redan en dröm som liten att bli arkeolog och kunde inte låta bli att släpa med familjen på det här. Så sagt och gjort. Imorde stod vi redo med gummistövlar och spadar och penslar och begav oss. Det var lite svårt att hitta först men efter ett tag så såg vi en grävmaskin som var i full gång. Vi var inte så många ibörjan men fler och fler dök upp under dagen. Det var riktigt riktigt roligt och jag åker gärna iväg igen och leker arkeolog.






T var väl sådär till det här igår men vem tror ni stod och grävde mest och vem var helt okontaktbar iblan i jakten på att hitta ben från människor eller gammalt glas.



I tre stora högar låg rester från 1400-1600-talet och det var bara att sätta sig i en av högarna och hugga in.




Ella satt snällt i vagnen tills nyfikenheten tog över och hon ville vara med i sanden och leta. Så hon fick sitta på en filt och gräva lite.





De tre Arkeologerna som var på plats för att ta hand om fynden delade ut stora brickor där vi skulle samla alla ben och delar vi hittade. På bilden ser ni tex rester av tamhöns, gris(käke) revben från ko. Keramik från 1500-talet.



När man fyllt en bricka med fynd fick man det analyserat av en kille som kunde allt om alla djur och alla döda djur och alla deras ben. Han kunde säga precis vad benet hade suttit bara av att titta på det. Hur gammalt djuret var när det dog och vilken ras. Rätt cool kille.




Hittade man något intressant så fick man äran att lägga upp det på en tallrik för att det sen skulle bevaras någonstanns på nått gammalt museum kanske. Rätt stolt var gubben som hittade ett hundhuvud och man kunde tom se hur den dött. Hua! Men inga människor hittades innan klockan ett när vi åkte.



Killen som hittade hunden och som var på jakt efter resten. Han satt i sitt hål och grävde i 4-5 timmar.



Det blev en del ben. Det kan vara Noaks ark vi grävt i idag. Eller? Nää såhär är det. Djuren har åkt med som föda och haft oturen att ha en dålig kapten ombord. höns, gris, gås, ko, får, hund, häst och en SÄL hittades idag.


En mycket spännande dag kan man säga.

Här kan man läsa mer

I lördags var vi på Bondens dag som Åkrabergs trädgårdar anordnar varje år. Där ställer folk ut både djur och mat och allt är till salu. Mycket spännande och både jag och T var helt lyrisk över alla olika djur. Speciellt hönorna och alla andra fåglar. Vi gick runt där inne ett bra tag och såklart fastnade vi för två charmisar som nu bor hos oss...




Burrar och djur överallt.

Här är Berit och Rune dom bor hos oss nu! jag skojar. Det gör dom verkligen inte. Men söta var dom. Lite bara.



Hönor, Myskankor, Kanariefåglar, strutsar, kaniner och hundar överallt.



Påväg för att hämta våra nya djur som skulle få följa med hem. En tam, en mindre tam och en på två ben som skulle få flytta till granngården.

Lovar att snart berätta mera.

Ella leker med sin docka tim, han har inte varit intressant innan men dom sista dagarna är han hur spännande som helt. Han kläs på och av. Får testa hallsband och armband och så ska han ju matas och pussas på. Kanske dax att köpa lite dockkläder till han eftersom han bara äger ett par kalsonger nu.

T sov när jag kom hem igår han skulle upp på Bockpremiären kl halv 4 imorse. Han har ny bössa som han fullkomligt älskar och den går precis som han vill. Bra där. Så vi får hoppas att han har det bra under sin gran eller var han sitter... det regnade ju lite imorse om man säger så...Men nu lyser solen så jag hoppas att han torkat lite. Det är ju frivilligt det där med att gå upp tidigt och -+-ut i skogen och sitta still och bara vänta. Man kan ju också bara ligga kvar i sängen och mysa med Leo och Ella.

Leo föresten har rasat i vikt. Han är "smal" nu... gick hur fort som helst med det där dietfodret. Nu sover han nästan bara hela tiden och har knappt någon energi alls. Som en vanlig katt alltså. Tror han har gått på överenergi av all mat innan. Eller så är han bara sur.

Idag har fyra tjejer fått känna sig som modeller. Vi blev sminkade en efter en och sen fick vi byta om snabbt som attan och ställa oss framför en fotograf. Fort gick det och det låg kläder och skor överallt i vårt lille omklädningsrum på två kvm. Jag skrattade många gånger åt fotografen när han bad mig posa. Men sen när jag såg bilderna så ser det bara helt naturligt ut. Man ser inte hur jag står med ben eller håller armarna. Man skulle ha hans fantastiska ljussättning med sig överallt så fort någon försöker knäppa en bild. Riktigt roligt upplevelse var det och jag fick med mig många fina bilder hem.