Ibland möts vi av får på vägen upp till oss, häromdagen stod ett som skämdes lite, hon berättade att gräset inte var så värst mycket grönare på andra sidan.



Hon berättade lite andra saker hon varit med om under dagen, så T tyckte så synd om henne så han visade henne vägen tillbaka till polarna.



Först tvekade hon lite, men när T väl öppnat så sprang hon in.

och vi kunde köra hem utan att behöva ringa "fårahedern" några gårdar bort.