Vi kämpar på jag och min kompis Sara, hon började tre månader senare än mig och har idag gått ner precis lika mycket som mig nu. Ni ska se henne hon är grym. Varje morgon ses vi nere på gymmet och tjötar lite skit och svettas ihop. I 27 års tid har vi vägt för mycket men förhoppningsvis så kommer 2010 vara sista året vi gör det. Det är en sjuk känsla att inte kunna göra vissa saker, ta på sig vissa saker eller vilja göra vissa saker för att man är för tung. Bara på att lägga om kosten och röra på oss lite mer så har vi/jag mycket mer energi och ork att hitta på saker med på dagarna. Mer lust och kraft och framförallt har träning öppnat upp ögonen för att våga se saker på annat vis. 

Jag har väl kanske inte varit helt bekväm innan med att våga mig på nya saker för jag har trott mig veta hur jag ändå skulle tycka om det. Dom där hurtbullarna som tränat och sprungit tom varit ute och gått har låtit asjobbigt i min värld. Men nu när man själv är inne i det så är det ju inte så att man dör på gymmet, man klarar mer och mer för varje gång och det är kul att puscha sig och se förbättring. Speciellt i något som man aldrig trodde var nått för mig. Tänk vad fel man kan ha.

Tex har jag aldrig riktigt kännt mig bekväm i jeans, utan bara köpt på mig tunikor som jag haft med strumpbyxor... Sen kom ju legginsen och då köpte jag alla sånna jag kunde hitta. Jeans passade aldrig riktigt till mina ganska smala ben och stora mage och rompa ;) Men häromdagen vågade jag mig in i provrummet och vet ni vad.