En kärleksförklaring...



Jag kan ingenting om hur man sköter en trädgård, jag mer eller mindre låtsas. Men jag försöker och hoppas det blir bra med lite ny jord, fina krukor och massa vatten efter sol. Klart en del kärlek blir det ju också som växterna ska ha, massa påtande och pillande. Nu har jag fått ett nytt tillskott i trädgården. Minns ni när jag var lite extra kär i min sambo... här är varför. Finast kom hem med ett olivträd häromdagen. Han hade åkt förbi en blomaffär för att köpa just blommor, men blivit förtjust i olivträdet så mycket att han köpte det istället. Det är väldigt roligt med oss två, vi får för oss saker och tar oss för det eller an det eller vad det heter på direkten. Det vi känner för gör vi, tänker inte så mycket utan lever i nuet. Det känns fint att ha träffat någon som känner så och som har det drivet i sig också. Ibland blir det sådär men oftast blir det riktigt riktigt bra. Och man ska inte vara rädd för att hitta på nya saker eller testa på nått man inte tror är "min grej" ofta blir jag själv förvånad över att min åsikt ändras och jag blir överbevisad att det faktiskt nog var min grej. Luddigt kanske men har man samma drömmar och samma mål med vad man vill så har man bra förutsättningar och inget är så kul som att skapa tillsammans.

Tack för att du kommer med överaskningar då och då! Det gör livet med dig ännu bättre.

Har planterat en vit Petunia i väggkrukan mot vedhuset. Hoppas den kommer trivas där.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0