Och iår var det dags igen... Vem hittar den finaste granen? Förra året hittade vi den fulaste granen, men det såg vi när vi kom hem. Oftast brukar en gran bli rätt fin när den kommer in och inte har massa andra granar runt sig. Men våran gran förra året tog nog priset på att vara fulast. Sne och vind, lutade nästan 45 grader på stammen. Våran lösning blev att binda den med fiskelina på två ställen för att få den något sådär upprätt. Så iår var vi på hugget (haha hugget) jaja och läängst bort såklart stod den. Jag fick övertala T lite som hade ögonen på en annan, men eftersom han valde förra året så hade han inte mycket att säga till om.

Svärföräldrarna satsar alltid på en liten söt gran eftersom dom har lågt i tak, Regine och Jörgen körde i år på skogens största gran. Regine var nöjdas av oss alla när vi gick in för att fika!
Jag som inte är ute i skog och mark speciellt ofta hade glömt både mössa och vantar. Sen fick T inte plats med Ella i sin jacka och bytte jacka med mig. Så med nöd och näppe fick jag dragit upp dragkjedjan och kunde vandra runt i skogen.
Förra året låg Ella i magen och jag satt och sov i vår bil, kanske därför vi kom hem med den granen vi gjorde också.. Kan tänka mig att jag bara sagt jaja den blir kanon du! Hugg den...